母なるオセアニアからの息吹
Eitt andartak frá móður Oceaníu 柔らかなユリは砂浜に足跡を残す。 Mjúkar liljar marka spor í sand あなた達は、よくやった。 Þið hafið verið dugleg 私との抱擁を終えてからずっと。そして、岸にたどり着いた。 Síðan faðmlaginu sleppti þið skriðuð á lönd あらゆる男の子は蛇で、ユリだよ。 Hver drengur er snákur er lilja あらゆるユリは猫で、女の子だよ。 Hver lilja er köttur er stúlka ハーモニーのように甘く Ljúft sem samhljómur 生身の体で Af holdi og blóði みんな、私のそばで踊る。 Þið dansið mér við hlið 神の子供たちよ！ Guðdómleg börn あなた達は、大陸を教えてくれる。 Þið segið heimsálfur 私は島々を見る。 Ég sé eyjar あなた達は、私の時代を語る。 Þið teljið aldirnar
Það var á einum stað að sá sem gæta átti bæjarins á
jólanóttina meðan hitt fólkið var við aftansöng fannst
annaðhvort dauður að morgni eða æðisgenginn.
Þótti heimamönnum þetta illt og vildu fáir verða til að vera
heima á jólanóttina.
Einu sinni býðst stúlka ein til að gæta bæjarins. Urðu hinir
því fegnir og fóru burtu. Stúlkan sat á palli í baðstofu og
kvað við barn sem hún sat undir.
Um nóttina er komið á gluggann og sagt:
"Fögur þykir mér hönd þín,
snör mín en snarpa, og dillidó."
Þá segir hún:
"Hún hefur aldrei saur sópað,
ári minn Kári, og korriró."
Þá er sagt á glugganum:
"Fagurt þykir mér auga þitt,
snör mín en snarpa, og dillidó."
Þá segir hún:
"Aldrei hefur það illt séð,
ári minn Kári, og korriró."
Þá er sagt á glugganum:
"Fagur þykir mér fótur þinn,
snör mín en snarpa, og dillidó."
Þá segir hún:
"Aldrei hefur hann saur troðið,
ári minn Kári, og korriró."
Þá er sagt á glugganum:
"Dagur er í austri,
snör mín en snarpa, og dillidó."
Þá segir hún:
"Stattu og vertu að steini
en engum þó að meini,
ári minn Kári, og korriró."
Hvarf þá vætturin af glugganum. En um morguninn þegar fólkið
kom heim var kominn steinn mikill í bæjarsundið og stóð hann
þar æ síðan.
Sagði þá stúlkan frá því sem hún hafði heyrt (en ekkert sá
hún, því hún leit aldrei við) og hafði það verið nátttröll
sem á gluggann kom.
Här är stillhet och tystnadnu när marken färgats vit. ここに平和と静寂がある。地面が白くなった今。 koko ni heiwa to seijaku ga aru. jimen ga shiroku natta ima.
Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit. 古くしっかりとした教会からは、ここまで歌が響いてくる。 furukushikkari toshita kyoukai kara ha koko made uta ga hibiite kuru.
Jag har stannat vit vägen för att vila mig ett tag och blev fångat i det gränsland som förenar natt och dag. 私は少し休むために道に立ち止まり、昼と夜とを結ぶ境界線にとらえられた。 watashi ha sukoshi yasumu tameni michi ni tachidomari hiru to yoru to wo musubu kyoukaisen ni toraerareta.
Och ett sken ifrån ljuset bakom fönstrets välvda ram har förenat dom själar som finns med oss här i tiden. そして、アーチ形の窓枠の後ろでゆらめくロウソクの明かりは、この時私たちと一緒にいる者の魂を結びつけた。 soshite aachikatachi no mado no ushiro de yurameku roosoku no akari ha kono toki watashitachi to isshoni iru mono no tamashii wo musubizuketa.
Och jag vet att dom som har gått för oss har förstått att vi är liksom fladdrande lågor så länge vi är här. 私は知っている。私たちの元を去った人々は、私たちがここにいる間はゆらめく炎のようなものだと理解していることを。 watashi ha shitteiru. watashitachi no moto wo satta hitotachi ha watashitachi ga koko ni iru aida ha yurameku honoo no youna mono da to rikai shiteiru koto wo.
Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut. 賛美歌の音が消えゆき、平和と静寂がここにある。 sanbika no ne ga kieyuki heiwa to seijaku ga koko ni aru.
men jag bär de gamla orden i mitt hjärta som förut しかし私は今もなおその言葉を心にとどめる。 shikashi watashi ha ima monao sono kotoba wo kokoro ni todomeru.
jag sjunger för himlen 天のために歌う。 ten no tameni utau.
kanske någon mer hör på 多分、誰かが私の歌を聴いているのだろう。 tabun, dareka ga watashi no uta wo kiiteiru no daro.
"Hosianna i höjden" 「天のいと高きところにホザンナ！」 ten no ito takaki tokoro ni hozanna.
sen så börjar jag att gå それから、私は歩き始める。 sorekara watashi ha arukihajimeru.
Jag går till de andra 他の人のところへ行く。 hoka no hito no tokoro he iku.
Jag vill känna julens frid クリスマスの平和を感じたい。 kurisumasu no heiwa wo kanjiru.
Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden. 彼が生まれたことを、 この瞬間、ここに、私たちと一緒にいることを信じたい。 kare ga umareta koto wo kono shunkan koko ni watashitachito isshoni iru koto wo shinjitai.
Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt och som tänder ett ljus varje söndag i advent. クリスマスだ。私の中には、それが起こったと信じたい子供がいて、待降節の間、毎週日曜日に蝋燭を灯す。 kurisumasu da watashi no naka ni wa sore ga okotta to shinjitai kodomo ga ite taikousetsu no aida maishuu nichiyoubi ni rousoku wo tomosu.
スウェーデン語
Koppången
Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan
klingar sången ända hit.
Jag har stannat vit vägen
för att vila mig ett tag
och blev fångat i det gränsland
som förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har gått för oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Här är stillhet och tystnad
nu när psalmen klingat ut
men jag bär de gamla orden
i mitt hjärta som förut
jag sjunger för himlen
kanske någon mer hör på
"Hosianna i höjden"
sen så börjar jag att gå
Jag går till de andra
jag vill känna julens frid
jag vill tro att han föddes
och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus varje söndag i advent
